Tina

varför försvinner inte den där orosklumpen i magen? kan inte någon bara ta ett stadigt tag i mig, se mig i ögonen och säga "tina, det ordnar sig!". jag blir tokig.


det slog mig just att oavsett hur fort världen utvecklas så finns det alltid vissa saker som inte förändras i takt med allt annat. pratade just med en kille som beklagade sig över hur mycket pengar man tvingas slösa som kille när man går ut. han påstår att han betalar taxi, käk och drinkar och tjejerna bara står där, ser söta ut och tar emot. snälla tjejer, vi lever på 2000-talet. kvinnor har sedan flera år tillbaka kämpat för rösträtt och lika löner.. och när vi väl fått ett jämställd samhälle så kan ni inte släppa tanken att en riktig gentleman payar för allt ni gör i hans sällskap? jag kan inte riktigt förstå hur man tänker när man står där vid baren, blinkar lite med lösögonfransarna och säger "hej, ska inte du bjuda mig på en drink?". jag skäms åt alla dessa tjejers vägnar och jag uppmanar varenda idiot därute att rycka upp sig, skaffa en stolthet och betala sina egna nöjen, för om man redan från början visar att man inte kan ta hand om sig själv.. så vinner man inte mycket respekt ur andras ögon.


bara en liten tanke.





snyft, im so lonely..

jag vet inte varför du började röka hasch. men jag vet iaf att du är sjutton år, kille och narkotikamissbrukare. förmodligen håller du inte med om att du missbrukar narkotika, men så är det. hasch är klassat som narkotika - röker man hasch är man narkoman, så enkelt är det. det betyder att du utsätter dig för många risker. risken att åka fast för innehav, t ex, vilket innebär att du kan döm0as till fängelse. du kan också hamna i ett värre klister. ditt rökande kan ställa till med ett så oreda i skallen på dig att du hamnar på sjukhus som haschpsykotiker, och sedan är det kört. åtminstonde för mycket lång tid, för dom har inte funnit några behandlingsmetoder som biter på haschpsykotiker. vill det sig riktigt illa, kanske du tröttnar på haschandet och vill ha något häftigare. och det är lätt att skaffa när man så att säga är inne i branschen. ja, det är nästan omöjligt att inte komma i kontakt med heroin när man lever i den kriminella världen som haschrökandet innebär. och börjar du skjuta horse, då lurar överdosen och följdsjukdomarna bakom knuten. då lär du inte få uppleva din 25 års dag ens en gång.

i själva verket har du fullständig kontroll över ditt haschrökande och kan lägga av när du vill. ja, du planerar till och med att lägga av om du skulle märka tecken på att du börjar ta skada av ditt rökande. jag vet inte hur många som jag hört säga samma sak och som sitter helt jävla fast i skiten nu eller så är dom döda. de var också säkra på att de hade kontroll över sitt knarkarliv. vad de inte fattade var att samtidigt som deras knarkskador började så förlorade de också sitt omdöme.

jag vet att du har fullgoda skäl för ditt haschrökande eller att du anser att du har det. jag håller med dig att det kan finnas många skäl till ditt missbruk. och ändå håller jag inte med dig. orsaken är enkel. alla skäl du kan hitta på som försvar till ditt missbruk är egentligen skäl mot missbruket.

om det är så att du röker på som protest mot världens orättvisor är du helt enkelt ute och cyklar, gör dig löjlig! i själva verket skiter du i politiken. struntar i dina föräldrars sorg över ditt misslyckande och ger fan i vad omvärlden tycker och tänker om ditt rökande, bara du får vara ifred med din pipa.

men som du säger själv:
- det är väl mitt liv.

och klart som fan det är ditt liv, har jag sagt något annat eller? du kan hålla och snacka om att ingen ska bry sig om vad du gör, men det hjälper inte. vi bryr oss om dig ändå ska du se hur mycket du än skulle säga ifrån. vi vill inte se dig som en flummig, tandlös kille om några år. vi vill möta dig som en glad, ledsen stark, svag, lycklig, arg och vanlig människa. 

det är aldrig någon som tvingat dig att röka hasch. det gick inte till så att du satt hemma och resonerade för dig själv och bestämde att "eftersom världen är kall och orättvis ska jag börja röka på". i själva verket träffade du någon som talade om för dig att "hasch är bra, det mår man fint av". sedan provade du fem eller tio gånger innan du tyckte det var skönt och sen var du fast.

det blir bara svårare och svårare.
än kan du.

alla människor förtjänar respekt men hey,
man ger inte alltid folk vad de förtjänar.

what goes around comes around.

jag önskar att jag hade the guts att bestämma mig för vad jag känner fast jag vet inte riktigt, kan men bestämma sånt själv? jag vet inte riktigt, jag kanske inte vet vad jag känner för att jag inte vill veta vad jag känner, liksom. hur ska man veta vad man förtjänar och vågar känna?

det är det där med att hålla alla dörrar öppna. man är så jävla upptagen av det och så står man där plötsligt med SKÄGGET I BREVLÅDAN och inser att dörren hem har blåst igen. då står man där sina jävla dörrar som ändå inte leder nånvart.

jag är så jävla säker på min moral men jag kan vara så jäva omoralisk av den enkla andledningen att jag är lat.

tro fan jag skiter i vad du säger, säger jag och gör allting så enkelt jag kan. jag säger att jag inte bryr mig, orka bry sig, tro fan jag skiter i vad du säger. men det kan vara jävligt ansträngande att tänka på hur man behandlat folk, även om de behandlat en först eller efteråt. och sen tänker man ärligt talat, vad fan, done
is done. och man inser hur folk behandlar varandra, och man själv inte är så jävla farlig ändå, det blir ganska jämnt till sist.

minns diskussioner om ordet avguda. jag tror jag lyckades få dig att förstå vad jag menade. jag är så jävla egositisk. heil me, jag känner mig inte särskilt dum, det är ganska lustigt. det är bara jävligt ansträngande för jag inser att det säger en del om mig själv. avguda, hmmpf. så jävla fånigt. gud finns inte.

jaja jag HAR genomskådat er för längesen, jag är jävligt bra på sånt. och jag är inte rädd för spöken och jag är inte rädd för ormar och jag är inte rädd för framtid och inte för någon enda människa. jag är inte rädd för något, för jag vet precis.

dina ord får mig att inte kunna andas,
att vi knappt snackar längre får mig att vilja gråta.
strupen snörper ihop sig,
ögonen fylls med tårar.
du bara fortsätter,
ser inte vad du gör med mig.
jag kan bara ta emot,
jag vill inte att jag ska bli något du kommer att hata.
dina ord bubblar inuti mig,
och nu hatar jag mig själv,
mer än du någonsin kommer göra.
likgiltighet,
tomhet,
hat.


jag borde skratta på riktigt lite oftare. sluta hänga upp mig på när du gör mig ledsen. sluta stanna hemma när jag har lektion. jag borde gräva tills jag hittar motivationen, sluta oroa mig över sånt som aldrig blev. jag borde sluta oroa mig över dem som aldrig blev. jag borde minnas mera bra saker, tänka sådant som man skrattar åt lite oftare. sluta skrika för att slippa, egentligen berätta något lite oftare, jag vill berätta något men jag kan inte. jag borde gräva lite längre efter orden, motivationen, skatten, strategin. jag, jag vill lära mig saker, lära mig rita ordentligt, lära mig matte ordentligt. lära mig lita på utan att tappa mig själv, lära mig skillnaden mellan jag bryr mig inte slash jag vill inte, lära mig att sparka sönder känslan av att vilja vara ifred för ofta, för mycket. lära mig lita på mig själv utan att tappa andan. jag borde le på riktigt lite oftare. sluta tänka på alla som gjort mig ledsen. sluta tänka att det sitter i och går aldrig över. jag borde också egentligen sluta hata. skratta åt det inte med det.

måste minnas att vara mer realistisk jag måste minnas att stanna upp och andas och känna lukten av luften av avgaser och regn och människor måste minnas att inte låta bli att göra det jag vill göra och jag hatar alla som säger att livet ändå bara består av vardag för även om det är så, vill jag inte veta. men orkar alltid, man orkar alltid mer än man tror. jag vet nu att jag orkar så jävla mycket mer än jag tror.

vad är det som händer?
jag vill bara skrika; JAG HAR INTE GJORT NÅTT FEL!
för det har jag inte, nu vet du.





"i know you feel alone, and no one else can figure you out
but don't you ever turn away from the ones that help you
well they'd love to save you. don't you know they love to see you smile?
but these colors that you've shined are surely not your style"


jag ska sova nu. jag hoppas jag mår bättre imorgon. på alla sätt, kind of.
i'm out

satt och lyssnade på afasis nya platta och sedan lyssnade jag på låtar jag har på datorn av alla dessa kassa piteårappare och annan svensk värdelös rapp. det mest och typ det enda som nämns i låtarna är, ja.. saker som "jag knullar din mamma", "jag satte din tjej förra veckan", "ser jag dig på stan kommer jag skjuta dig", ofta ni har en pistol ens. och sen alla dessa kassa kärleks låtar om hur dåligt du mår efter att bruden lämnat dig, eller vilken skit bruden varit. och ni lyckas harkla ur dig "hora" och "fitta" i varje jävla låt. patetiskt! jag lovar, brudarna era lämna er för att ni rappar, haha. ni skämmer ju seriöst ut er. tror att ni är i samma klass som afasi och snook, eller liknande, varför inte nämna i en låt att ni är nya eminem?

men om ni lägger ner 6 minuter på en låt, det är klart den inte blir så komplett! wannabe's

den mest kassa låt jag hört måste vara walle och rolle - min underbara ängel. grymt värdelös! nybörjare hörs det på långa vägar att ni är.  skrattretande. ta inte illa upp! men ni borde verkligen lägga av.

visst är det oseriösa diss låtar så är det bara kul, men när det blir seriöst och ni tror att ni är bra.. då spyr jag på er!

känns det ibland som du håller på att falla? att du inte längre passar in? och att ingen förstår dig? vill du bara springa iväg? lämna allt förflutet och nuet bakom dig? låser du in dig själv i ditt rum, vrider upp musiken så att ingen hör dig skrika?

nej, du vet inte hur det är, du vet inte hur det känns att vara mig.

att vara sårad
att kännas sig vilsen
att bli lämnad
att bli sparkad på när man redan ligger
att var i slutet på att falla ihop
när ingen är där för att rädda dig,
då den personen som borde varit där redan lämnat din sida.
nej du vet inte hur det är!

vill du vara någon annan? är du less på att känna dig så vilsen? är du desperat på att hitta någonting som gör ditt liv värt att leva innan ditt liv är över? är du fast i en värld du hatar? är du less på alla runt omkring? med deras feta leenden och dumma lögner? medans du på insidan blöder.

nej du vet inte hur det är, när ingenting känns okej. nej du vet inte hur det är att vara jag.

ingen har någonsin ljugit dig rakt upp i ansiktet,
ingen har någonsin hugt dig i ryggen när du vänt dig om,
du kanske tror jag är lycklig, men jag kommer inte att bli okej.
alla gav dig alltid det du ville ha, aldrig behövde du jobba för
att få någonting du ville ha, det var alltid bara där.
nej, du vet inte hur det är, du vet inte hur det är!


välkommen till mitt liv!

vissa vet man att dom alltid står kvar, andra är man mindre säker på när dom kommer finnas där eller hur länge.
du var en av dom jag alltid trodde skulle stå kvar. men skenet bedrar! så blir det visst inte.

visst har jag gjort fel, det nekar jag inte till. men du har gjort fel även du. jag vet vad du sagt, vad du snackat om mig.

jag vet att du mår dåligt, att du knappt orkar mer. men dom små krafter du har kvar har du lagt åt att vända honom emot oss och oss emot honom. jag fattar inte vitsen med det hela? jag skulle aldrig någonsin röra honom när jag vet dina känslor för honom.

men jag vill ändå att du ska veta att du kommer alltid att betyda någonting för mig någonstans. för vi har ändå vart så pass nära. jag önskar att jag hade kunnat göra det ogjort, men det går inte. jag ber om ursäkt för det jag gjort, jag vet att du inte godtar ursäkten men jag vill åtminstonde att du ska veta att jag vill be om ursäkt.

jag har förlorat en av mina närmaste vänner, men även en av om jag ser som falskast just nu.

vi som sa att vi skulle hålla ihop genom eld och vatten. men vi glömde nog bort en sak, att något som det här skulle vi inte ta oss igenom tillsammans.

jag kommer att sakna dig.

                   

late at night when all the world is sleeping
i stay up and think of you
and i wish on a star
that somewhere you are
thinking of me too, i really do

and there is nowhere in the world i rather be
than here in my room
dreaming about you and me

en bit av mig dör varje dag.















ludwig landberg. du är den finaste människan som vandrar på denna jord.
puss.

om du någonsin skall få den minsta antydning om vad jag är så skall du läsa varje ord.. och jag vet att du inte kommer göra det, för jag känner dig.

kan vi inte bara skita i allt för en gång skull? låtsas att vi är någon helt annanstans? du vill aldrig låtsas.. fantasi är ingenting för dig. du står på din plats i kön. men någonstans måste ju du också låtsas.. låtsas att platsen du står på är bra?

and I write you a letter from a one-way train,
but I don't think you'll read it at all...

mina tankar är som fjärilar som virvlar omkring ens omgivning utan att låta sig fångas. till skillnad från sommarfjärilarna som flyter förbi i luften, så flaxar dessa nära, irriterar kocentrationen.. tillåter inte koncentration över huvudtaget. om jag kunde koncentrera mig skulle jag försöka bli kvitt tankarna på dig.. men det kan jag inte, du finns där hur jag än bär mig åt. tankarna på dig vill jag förgöra.. du borde inte få finnas.



du förgör mig.




jag önskar ofta att jag hade något att hålla mig fast vid. något eller någon, det spelar ingen roll. samtidigt som man så innerligt vill känna sig fri, så vill man ha någonting att luta sig mot när det stormar omkring en. och det stormar ofta på min planet. snart kommer flodvågorna och sköljer bort allt igen.. då får tankarna börja om med sitt byggande. tankarna får bygga upp sig själva på minnen, och nya känslor får släppas in från utomstående händelser. jag skapar fler känslor som jag ogillar. och stormarna tar vid igen.

jag är svag.. jag är väldigt svag. som idag, trots att vi pratade så intensivt, så kände jag hur smärtan över minnena kom krypande. trots att det var dig, så fanns dom där och nötte i mitt bakhuvud. svedan från elden du skapar i min kropp gör mig galen. komplett galen på ett negativt sätt, ett sätt som får mig att vilja göra slut på dig. eller mig.. jag vet inte. jag vet bara att den dag jag är riktigt nöjd kommer det att märkas precis här. det kommer att märkas på raderna jag skriver. jag söker fortfarande efter strömbrytaren. famlar efter våta väggar.

jag tänker fortsätta på dethär sättet. kanske slutar det med att jag självdör? tanken både lockar och svider.
för vem vill egentligen dö? hur mycket man än påstår det? vem vet än mindre vad dom själva vill? inte jag, och förmodligen inte heller du.. du vet ingenting. du vet ingenting av värde känns det som.

det känns nästan som om du hånar mig. som om du ständigt står bredvid mig och viskar i mitt öra.
viskar att jag är ovärdig dig på alla sätt som jag någonsin viljat ha dig på. det är inte så många sätt.. jag kan nog räkna dem på en hand. men att räkna upp dig vore som att prata med en politiker om sina problem. - att låta någon krossa alla drömmar man har.

åh, vad jag önskar att du sprang rakt in i mig..


tänk, så många gånger jag sagt att jag inte skall bry mig mer.. tänk att du alla dom gångerna lyckats bryta dig genom muren jag byggt upp, och låtit mig börja om från början. njuter du av att se mig såhär? nej.. såklart att du inte gör det. du vet inte ens om det..


du vet hur allt skall bli, allt är sagt, luften är ren,
allting blir precis som man förväntat sig..
du är ett glashus, och jag är en sten, men det är du
som försöker se igenom mig..


jag drömde faktiskt om dig inatt. igen. det känns numera som om jag alltid drömmer om dig. utan att gå in på detaljer är dom flesta drömmarna perfekta. för bra för att vara sanna, som klyschan säger. fet är sånadär saker som jag inte vågar tänka om på dagen, sådana saker som utlöses på natten och brister ut till en orgasm i musik och färger. att drömma är bortkastat.


dagtid brukar jag för det mesta fråga mig själv om dethär är ett liv med någon mening i. nattetid blir det ofta långvarig sömnlöshet med ständig rädsla för vad som händer nästa sekund. och då frågar man sig själv; är deth är mitt liv? är detta jag? som det är nu känner jag inte igen mig själv.


varför måste alla ljuga för mig? förstår inte folk att lögner upprör? alla dom gånger jag gråtit mig själv till sömns över det dumdristiga löftet. utan att riktigt kunna greppa varför. jag vet inte varför alls. vad jag vet är att jag behöver någon här och nu. någon som frågar på allvar hur jag mår. någon som vill göra mig glad. någon som vill veta vad jag tänker på. någon som kan se mig i ögonen länge utan att behöva röra på sig, eller känna någon slags obekvämhet. någon som "han".. men inte då. varför skulle någon stilla mina begär? jag är bara en i mängden.. alla komplimanger jag erhållit i mina dagar. varje gång jag behöver minnas dem som mest så sköljs dem bort med flodvågen. dränk min planet i någon slags frätande syra som dödar allt liv.

jag sitter och lyssnar på en och samma låt, det har jag gjort i flera dagar nu. och nu när jag tänker på det.. dina andetag är det bästa jag vet. som en garanti på att du inte är en fantasi.. som ett tecken på att du faktiskt lever. jag hör dom sällan, men när jag väl hör och känner dem så är det trygghet..


I can't take this anymore..
cause I know someday I'll see you
walk out that door..

är det konstigt att jag längtar bort, är det så?


jag vet inte hur jag ska få dig att förstå. kan inte beskriva i ord, vad du är för mig. det går inte, det enda jag kan säga att du är allt, elr det är egentligen en underdrift för du är så myckett mer. kär?

du&jag(?)

man sa så mycket på den tiden, inte sant? man lovade så mycket, trots att man redan då förstod att minst hälften av alla de löften man avgav skulle brytas. jag har funderat på att resa bort föralltid. resa bort, bara för att visa er att jag kan. för att veta att det finns något utanför. haha, tänk va? jag sitter på samma plats, jag ser samma gatlampor tändas igen.. jag lyssnar på samma musik. jag skriver tonvis med papper..
papper fyllda med samma tomma ord. ord som minuter innan kändes så verkliga att jag kunde ha svurit på att jag bara ville greppa tag om dem och krama dem i handen. men nu när jag ser på dem känns dem inte alls som något. de bildar inga meningar.. de bara... finns... allt känns så osammanhängande.

jag har slutat öppna mina fönster, solen känns inte så speciellt vacker längre. bara ljus.. hopplöst ljus, ljus utan hopp. jag tror inte att jag kan kalla det för ljuslängre då. solskenet är mörkt, så mörkt.

hopplöshet

jag hade faktiskt endel planer.. dum som jag var trodde jag att dom faktiskt skulle lyckas. att mina planer skulle sluta med händelser som gick precis som jag ville. ¨bara för en gångs skull... men det blir aldrig som man tänkt sig, eller hur?

ibland sitter jag och tänker över vad du brukade säga på dendär tiden när allt var som bäst. i somras. och när jag tänker efter är det nog så att allt kommer sluta precis som du sa. allt kommer gå enligt dina beräkningar. det är inte så jag vill ha det, men minnena av dina ord speglar sig i nutida händelser.

lögner skall jag sluta med. (om ni slutar fråga hur jag mår. för det är då lögnerna kommer till.) jag har inget förtroende för mig själv.. jag är osäker på om jag tror på vad jag själv säger över huvudtaget. jag skall nog sluta öppna munnen över huvudtaget. det är april nu. det är vår, och jag behöver inte vinterns tyngd nu.

förvirring

önskar inte du också att du bara kunde sätta dig i bilen och försvinna? i mitt fall önskar jag nog mest att jag bara kunde sitta bredvid dig och se dig köra. resa härifrån innan våren blir till sommar, eller hur? försvinna dit vi blir lyckliga, och där ingen kan berätta för oss vad som är rätt och fel.. en flykt, och romantik.

hopp och dagdrömmar

nej, jag borde egentligen ge upp redan nu.
egentligen orkar jag nog inte bli besviken.
men man vill ju så gärna.. man vill vill vill.


jag tänker spendera den kommande veckan åt att låtsas.. låtsas att jag är med i någon spännande film.
bara låsa min dörr och låtsas, låtsas att allt är annorlunda.
- nu när min egen film sagta men säkert visar sig vara något helt annat än vad man hoppas på.. det här är inte alls något jag kan minnas att jag drömde om för 5-6 år sedan.

jag vill bara garva ut alltihop.
eller gråta. nej, det första alternativet
verkade mer vänligt för de förbipasserande.
hur som helst så inväntar jag bättre tider.
om det så skall ta hela mitt liv..