Tina

Sitter och småler för mig själv efter att ha läst x antal bloggar, skrivna av bittra, avundsjuka och desperata människor som gräver sina egna gravar i sin egna frustration. Jag kan förstå att man stör sig på varenda människa som sticker ut och syns i en sådan här stad, för jag har gjort detsamma.. fast precis tvärtom då, men någon gång måste det väl vara nog. Helt ärligt, vem orkar bry sig om vem som följde med vem hem i fredags, och av vilken anledning orkar man spekulera i vems förlust det är när det tar slut mellan två personer som på sistone varit hela stans skvallerämne? Jag har en slags hatkärlek för den här stan. Det bästa jag kommer att göra i hela mitt liv är att flytta härifrån.. men samtidigt känner jag att oavsett hur långt härifrån man kommer så finns alltid en liten del av ens hjärta och personlighet kvar i den här här bortglömda hålan, och på något sätt så känns det helt okej. Jag vet att en del av mig alltid kommer att känna sig hemma här, och det gör mig inget så länge jag aldrig någonsin blir en av dem som ligger sömnlös i sängen en söndagkväll för att jag inte kan komma på vem av småstadsblondinerna som senast gick hem med stans snyggaste kille.