Tina

Jag kan inte sova. Som vanligt. Det spelar ingen roll om jag så går upp sju på morgonen eller klockan tolv. Jag ligger ändå sömnlös på nätterna.


Jag blir så jävla less på ditt tjat om hur skit allting är. Alltid är det någonting, kommer du någongång säga att det är bra? Visst, du är min vän och jag ska stötta dig om du mår dåligt, men du har ju sånna förbannade idiotiska saker du gnäller över som om det bara var dig det var synd om. Som om ingen annan hade haft det värre. Och du är ju så deprimerad över skitsaker som inte alls skulle röra mig i ryggen. Tänk på att det finns en person som skulle behöva dig just nu, som haft det så himla många gånger värre än vad du har haft det. Som skulle må så mycket bättre om du bara fanns där för honom. Men du väljer att älta dina problem om och om igen så att alla ska fälla en tår för att du inte mår som du förtjänar. Snälla, visa lite jävla empati. Ställ upp för fan, det är väll det vänner gör?

Jag har trehundra kilo pms som trycker på axlarna.
Måste ta ut det på någonting

Idag iallafall. Missat två bussar, tappat bort mitt leg, klivit i hundpiss, min mobil har barkat och dessutom stötte jag i lilltån.

Jag hoppas inte imorgon blir en lika hopplös dag som den här...