Du kan inte ändra på det, hur jävla mycket du än vill
Jag är så jävla less på att jag ska behöva straffas så fort jag är ärlig.
Jag vet inte längre vad jag själv känner. Jag vet inte längre hur jag ska göra eller vad jag själv tycker. Måste man bestämma sig för att alla andra gör det? Varför måste alla människor vara så jävla konstiga? Okej, inte alla. Det finns undantag, folk som har hjärtan av guld och inte bara tänker på sig själv och sitt eget bästa. Att folk kan verka så bra på håll, men när man man kommer de för nära så ångrar man att man ens snackat med dom. Varför bryr jag mig då? Dom är inte värda det.
Hur kan man tro att man är så mycket mer än någon annan människa? Översittare. Ingenting man gör betyder någonting längre. Hur mycket man än ger av sig själv till någon annan, så betyder det ingenting.
Fan!
Ibland förstår jag mig inte på saker du gör, saker du säger. Frågor du ställde, saker du berättade för mig som jag inte kunde ta på samma gång, allt blev bara för mycket och jag orkar inte bry mig. Jag förstår inte hur du fungerar, hur ens har mage att göra såhär, egentligen. Hon är en av mina närmaste vänner och jag har klart och tydligt talat om för dig att mina vänner ger du fan i, för det är något som verkligen skulle ta på mig, att se dig med någon av dom, men du glömde visst hörapparaten hemma. Jävligt respektlöst! Så jävla lågt. Sedan sitter du där och fjäskar för mig bara för att jag inte ska hindra henne, att jag ska lägga in ett gott ord för dig till henne, det är så jävla genomskinligt, jag förstår inte hur du kan göra så. Du är verkligen expert på att såra människor, ordentligt! Även om det inte syns hur sårad jag blir så känns det där inne, även om du är ett avslutat kapitel så skulle jag aldrig kunna se dig med någon av mina vänner. Du har sagt upprepade gånger att, att såra mig är det minsta du vill, visa att det inte är det du vill då. Du visar det ju jävligt bra med att ragga på mina vänner. Great! När ska du komma ner på jorden?
