ett sms för dina ögon som du inte fått se
jag vill så gärna skicka det smset, för min egen skull, vill så gärna förmedla de orden, vill så gärna få det ur mig, jag känner att jag behöver få berätta, oavsett hur du reagerar.. för hur du än reagerar så är det ett steg i någon riktning för mig, istället för att jag ska stå på ett och samma ställe och trampa mig djupare ned i gyttjan. för mig skulle det vara bra att skicka iväg det, för skulle det vara nyttigt att få höra dina ord, oavsett vad det är för ord, även en brutal sanning vore skön att få veta. men hur skulle du reagera? den enda anledningen till att jag inte skickat det där smset är att jag inte velat vara en börda för dig, störa din härliga vardag, vara ett irritationsmoment. det kommer troligtvis att rinna av dig ganska snabbt?
jag vill så gärna skicka det där smset för min skull men.. men jag vill så gärna låta dig vara där i din lycka med, låta dig få må bra och vara bekymmersfri, inte rubba din vardag.. även om det skulle vara så att det skulle rinna av dig ganska snabbt. för tillfället känns det som priset för det är min egen lycka, jag går sönder lite lite dag för dag, misshandlad av mina egna tankar.
jag skulle bara vilja berätta, få berättat för dig, skulle behöva tankar och svar för att ens ta ett steg vidare åt något håll, jag tror verkligen jag behöver det här.
FUCK.
hur mycket jag än gillar och diggar min omgivning kommer det ändå alltid en punkt då den gör ont och jag vill vara ifred. hur ska det gå?
instead of stressed i lie here charmed
and my heart was screaming, and my bones; i need you closer, closer, closer
jaha, nu tänker jag för mycket igen?
you know, så att det slår ut röda fläckar över dina lår och höfter som kliar som fan för att du trasslar in dig i taggtråden med alla tankar du inte borde tänka. jag är allergisk mot att tänka för mycket.
jag har upptäckt att jag kan leva hur bra som helst utan de flesta. även om det inte kändes så. man kan inte vara ensam, men förlorar man en finns det tretusen andra, right, eller hur? men det är klart att man blir rädd när något får en att vackla. hade inte du blivit det?