WHAT GOES AROUND COMES AROUND
alla människor förtjänar respekt men hey,
man ger inte alltid folk vad de förtjänar.
what goes around comes around.
jag önskar att jag hade the guts att bestämma mig för vad jag känner fast jag vet inte riktigt, kan men bestämma sånt själv? jag vet inte riktigt, jag kanske inte vet vad jag känner för att jag inte vill veta vad jag känner, liksom. hur ska man veta vad man förtjänar och vågar känna?
det är det där med att hålla alla dörrar öppna. man är så jävla upptagen av det och så står man där plötsligt med SKÄGGET I BREVLÅDAN och inser att dörren hem har blåst igen. då står man där sina jävla dörrar som ändå inte leder nånvart.
jag är så jävla säker på min moral men jag kan vara så jäva omoralisk av den enkla andledningen att jag är lat.
tro fan jag skiter i vad du säger, säger jag och gör allting så enkelt jag kan. jag säger att jag inte bryr mig, orka bry sig, tro fan jag skiter i vad du säger. men det kan vara jävligt ansträngande att tänka på hur man behandlat folk, även om de behandlat en först eller efteråt. och sen tänker man ärligt talat, vad fan, done
is done. och man inser hur folk behandlar varandra, och man själv inte är så jävla farlig ändå, det blir ganska jämnt till sist.
minns diskussioner om ordet avguda. jag tror jag lyckades få dig att förstå vad jag menade. jag är så jävla egositisk. heil me, jag känner mig inte särskilt dum, det är ganska lustigt. det är bara jävligt ansträngande för jag inser att det säger en del om mig själv. avguda, hmmpf. så jävla fånigt. gud finns inte.
jaja jag HAR genomskådat er för längesen, jag är jävligt bra på sånt. och jag är inte rädd för spöken och jag är inte rädd för ormar och jag är inte rädd för framtid och inte för någon enda människa. jag är inte rädd för något, för jag vet precis.
man ger inte alltid folk vad de förtjänar.
what goes around comes around.
jag önskar att jag hade the guts att bestämma mig för vad jag känner fast jag vet inte riktigt, kan men bestämma sånt själv? jag vet inte riktigt, jag kanske inte vet vad jag känner för att jag inte vill veta vad jag känner, liksom. hur ska man veta vad man förtjänar och vågar känna?
det är det där med att hålla alla dörrar öppna. man är så jävla upptagen av det och så står man där plötsligt med SKÄGGET I BREVLÅDAN och inser att dörren hem har blåst igen. då står man där sina jävla dörrar som ändå inte leder nånvart.
jag är så jävla säker på min moral men jag kan vara så jäva omoralisk av den enkla andledningen att jag är lat.
tro fan jag skiter i vad du säger, säger jag och gör allting så enkelt jag kan. jag säger att jag inte bryr mig, orka bry sig, tro fan jag skiter i vad du säger. men det kan vara jävligt ansträngande att tänka på hur man behandlat folk, även om de behandlat en först eller efteråt. och sen tänker man ärligt talat, vad fan, done
is done. och man inser hur folk behandlar varandra, och man själv inte är så jävla farlig ändå, det blir ganska jämnt till sist.
minns diskussioner om ordet avguda. jag tror jag lyckades få dig att förstå vad jag menade. jag är så jävla egositisk. heil me, jag känner mig inte särskilt dum, det är ganska lustigt. det är bara jävligt ansträngande för jag inser att det säger en del om mig själv. avguda, hmmpf. så jävla fånigt. gud finns inte.
jaja jag HAR genomskådat er för längesen, jag är jävligt bra på sånt. och jag är inte rädd för spöken och jag är inte rädd för ormar och jag är inte rädd för framtid och inte för någon enda människa. jag är inte rädd för något, för jag vet precis.
Kommentarer
Trackback
