and my heart was screaming, and my bones; i need you closer, closer, closer

jaha, nu tänker jag för mycket igen?
you know, så att det slår ut röda fläckar över dina lår och höfter som kliar som fan för att du trasslar in dig i taggtråden med alla tankar du inte borde tänka. jag är allergisk mot att tänka för mycket.


jag har upptäckt att jag kan leva hur bra som helst utan de flesta. även om det inte kändes så. man kan inte vara ensam, men förlorar man en finns det tretusen andra, right, eller hur? men det är klart att man blir rädd när något får en att vackla. hade inte du blivit det?



 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0